Har blivit en del mobibilder på sistonne, men det kanske är på sin plats med en liten förklarande text också...

I måndas förra veckan gick vi till öpnna förskolan i BVC:s lokaler efter att Maja hämtats på dagis för att fika och leka. Maja och fröken Nanette spelade spel och läste bok medan Sara kunde dricka lite kaffe och hjälpa Molly och Mirre i leken. Maja hittade en låda med utklädningskläder och klädde glatt ut sig till apa. Mamma Sara fick en fin grön hatt (se bild) och Molly en urtjusig gul slokhatt. Molly struttade runt och tyckte att hon var så snygg så! Hatten fick vi tvinga av henne när det väl var dags att gå hem. Jag försökte även få med henne på bild, men det blev endast suddiga resultat då Molly inte helst står still långa stunder.

Barnen har börjat se väldigt långhåriga ut på sistonne och Maja har flera gånger påpekat att hon måste gå till sin "frisyr" Gunnel och klippa luggen, för den är aldeles för lång. Så i tisdags var det klippning på schemat. Maja hade lite svårt att sitta still och fick myror i brallan efter bara en liten stund. Molly dock glänste till och satt still nästan hela tiden och studerade sig själv i spegeln. I och för sig samtidigt som hon grävde i sin russinask, men ändå! Även Mirre fick topparna friserade. Efteråt var det kaffe och kaka. Mysigt och gott som alltid! Efteråt tog vi oss hem till Susie för lite lunch och vila. Trevligt! Under hemfärden började snön att vräka ner. Så mycket snö som vi har nu kan jag inte minnas sist vi hade här på västkusten. Och framför allt inte att den får ligga så här länge! Till och med Maja har börjat tala drömskt om våren och sommaren...

Under veckan som varit har vi haft en Herman här hemma, som behöver skötas med kärlek och omsorg. Han är en sötsurdeg som har tråkigt felar gånger om dagen och behöver röras i och i mellanåt blir han hungrig och behöver mat. Under 10 dagar sköter man om degen för att till sist baka en kaka av en del och ge bort några delar till andra för att sköta om och sedan föra vidare. Maja har tagit Herman till sitt hjärta och skött om honom med bravur. I fredags var det till sist att laga till honom. Resultatet blev sådär får jag väl säga... Inte ens barnen var vidare förtjusta. Nästa gång tror jag på att göra honom till en morotskaka istället...

Helgen har tillbringats i sjukstuga. Både Mirre och Maja har haft magsjuka och Molly feber. Johan och Sara har dock klarat sig, vilket alltid är skönt. Maja skulle ha gått på sitt första riktiga barnkalas utan mamma eller pappa med i lördags. Bästa kompisen på dagis, Elsa skulle ha 5 års kalas. På natten till lördagen spyr Maja... Oj, vad hon var besviken, arg och ledsen över att inte få gå på kalaset. Hon tyckte ju att hon mådde bra, så det var inte det lättaste att förklara varför hon inte kunde gå. Vi kompenserade med att göra en egen fiskdam här hemma som lite plåster på såren.

I måndags var det dags för Mollys första besök på BNK (Barn Neuropsykiatriska Kliniken) för hennes utredning kring en eventuell diagnos inom autismspektrat. Maja lämnades på dagis redan vid 8 och Mirre kördes hem till Susie som lovat se efter henne under tiden. Molly såg så nöjd ut när hon upptäckte att hon var själv med både mamma och pappa. Det är inte ofta barnen får ha båda föräldrarana för sig själva nu för tiden! Hur som helst, väl på plats fick vi först träffa en läkare som ville höra hela Mollys historia och vår bild av henne. Sedan var det dags för lite undersökning med vikt, längd, stetoskop, reflexhammare och hela köret. Det gick sådär, men vikt och längd fick vi till sist i alla fall. Därefter var det dags för logopedbesök. Molly förväntades sitta på en stol mitt emot logopeden och samarbeta. Inte så troligt, tänkte jag. Men se, Molly förbluffade åter igen och satt i närmare 30 minuter på stolen och interagerade med logopeden. Hon fick plocka upp olika saker ur påsar och lådor och benämna, titta i en bok och berätta vad hon såg samt rita. När orken tröt (och det gjorde den, Molly blev SÅ trött av den här aktiviteten) fick vi berätta lite om Molly medan Molly fick äta och dricka lite fika för att logopeden skulle se hur hon åt och drack. Med oss hem fick vi två tjocka häften med ord som vi skall markera vilka hon förstås och vilka hon använder. SVÅRT!

I dag på morgonen var det dags igen för Molly, denna gången med ett ögonläkarbesök för at utröna om hon skelar eller ej. Molly fick titta på bilder som var mer eller mindre suddiga och säga vad det var, följa en giraff med blicken som rörde sig samt titta med ett öga förtäckt. Allt gick bra tills lampan i taket släktes för ett undersökningsmoment. Så ville inte Molly vara med längre. Läkaren kudne inte konstatera någon skelning och hon verkade se bra. Vi skall bli kallade igen för en vidare undersökning till hösten.

Mirre är helt klart på gång att börja gå. Hon ställer sig rakt upp utan att hålla i sig mängder av gånger per dag och med stöd går hon mer än gärna. Han tjattrar och låter mest hela tiden med DA DA DA ljud. Humör har hon och när ilskan slår till skriker hon så att hon lätt överröstar båda storasyskonen utan problem. Hon förstår massor av saker och kan ge ett jakande eller nekande svar på frågor som om hon vill ha mat, vatten eller vill sova. Coolt!

Maja trivs rikltigt bra på dagis nu och verkar tycka att varannandagsprinsipen är toppen. Hon är aldrig ifrån dagis mer än 2 dagar och behöver aldrig vara där mer än 1 dag i taget. Verkar passa henne utmärkt. Just nu läser vi böckerna om Bill och Bolla (fantastiska böcker jag varmt kan rekommendera till både stora och små läsare), böcker som Maja tycker mycket om. Känns passande nu när vi behöver förklara lite för henne om vad vi håller på att göra med Molly och varför vi åker till läkaren med henne titt som tätt.



Världens sötaste Mirre ägnar sig åt en av sina favoritsysselsättningar, bada.




Alla tre sötnosarna i TV soffan




Maja-bus i badet...




Molly i badet med sin fina "badhatt". Vi har en spegen i duschkabinen, något som Molly tycker är toppen. Speciellt när håret har schampoo i och man kan göra Musse frisyrer eller få huvudet att se ut som stjärna...