Solen skiner från en klarblå himmel och i solen är det dyga 5 grader varmt. Nu känns det som att våren nästan är här. Men tittar vi i almenackan känns det inte riktigt rätt. Det är ju bara början av februari... Men jag klagar inte, för mig får det mer än gärna bli vår nu. Längtar efter att inte behöva klä på tre bångstyriga overaller på tre lika motsträviga barn. Tänk när det räcker med en jacka och skor... Men som sagt, det är faktiskt bara början av februari, så det lär dröja ett tag till.

Vad har vi då gjort sedan sist...? Förra onsdagen var det åter dags för nytt intensivinlärningsmöte på habiliteringen. Vi träffas där (Sara och Molly, fröken Marie från förskolan samt två från habiliteringen) varannan vecka för att följa upp och ge nya övningar. Denna veckan var vi alla samlade och Molly verkade tycka att det var en aning rörigt... Men det gick bra ändå. Övningen att peka på olika kroppsdelar ströks, då Molly nu klarade detta på ett åldersadekvat sätt. Utöver de övningar vi redan har lades det till att lära sig namn på folk i sin omgivning (något hon klarar mycket bra på hemmaplan, men har svårare för på dagis med alla olika barn hon har omkring sig), öva på matord samt att öva på olika verb, både att peka på samt att imitera.



Molly hittade en häst i ett av väntrummen på habiliteringen. Mys!

På torsdagen var Johan hemma medan Sara jobbade ett par timmar, för att komma hem lagom till lunch. Vid 12 gick bussen mot Centralstationen där tåget sedan skulle ta Sara och en förkyld Molly mot huvudstaden och mormor och morfar. Här hemma kom Jonas och Sonja på besök och åt lunch.

Resan till Stockholm började bra med bussresa som Molly uppskattar. Sedan gick det väl mindre bra resterande bit, med låst tåg när vi kom till stationen, en vindrickande, ögonvimlande tåggranne, en Molly med klättersugna ben samt tunnebanan i rusningstrrafik... Ja, som ni förstår upplagt för en hel del trassel och jobbiga situationer för Molly, till på köpet förkyld och därmed än mer lättretad. När mormor hämtade upp vid tunnelbanestationen för att transportera oss i bil sista biten, somnade en lättad Molly så fort hon hamnade i bilstolen, och Sara kände sig som en urvriden disktrasa. Men av det hela har nu dragits lärdomar: Inte gå till tåget förrän vi med säkerhet vet att det är påstigningsbart, ha med mycket ätbara mutor på tåget samt att inte åka tunnelbana i rusningstrafik. Dessa lärdomar gjorde att hemresan sedan gick bra mycket bättre, med bilskjuts till tåget, en stor påse majskrokar och hämtning med bil vid avstigning.

Molly kände igen sig och boade snabbt in sig hemma hos mormor och morfar. Då vinden där vi sover var omgjord med ny trappa (tidigare har man behövt gå via badrum och pannrum för att komma upp på vinden. Nu är trappan belägen i kontoret bredvid hallen. Smidigt!) och omöblerat, var i alla fall Sara lite fundersam över vad Molly skulle säga. Men hon köpte konceptet med hull och hår och somnade efter två omstoppningar gott vid 19.30. Wow!

Mormor jobbade halvdag på fredagen, så Sara och Molly gick en härligt lång promenad längs med vattnet samt besökte en lekplats på förmiddagen. På eftermiddagen tog vi oss till Åkerberga Centrum för lite fika (kaffe och semla... Mums!) och titt i leksaksaffär. Molly hittade en sådan här och blev sittande på golvet bredvid katten en bra stund. På kvällen kom Micke, Elli och lillkusin Alexander på middag och umgänge. Trevligt!

                                       

Alexander ville inte alls samarbeta när Sara skulle ta kort på honom, utan knep ihop ögonen och grimaserade istället...




Efter mååånga försök lyckades ett kort bli bra.

Lördagen bjöd på promenad på förmiddagen i det fantastiska vädret. Molly ville mest bara sitta i vagnen. På eftermiddagen besökte mormor Lena gammelmormor på sjukhuset. Sara hade mer än gärna velat följa med, men en förkyld Molly bland sjuka gamlingar kändes inte så passande. Så Sara och Molly nöjde sig med att beskåda de fina fiskarna i sjukhusets huvudentré.



Molly tittar på det frusna havet. Spännande!

På söndagen var det dags att åka hemmåt igen och vid tågstationen i Göteborg mötte resten av familjen upp. Mys! På hemmaplan hade det varit lugnt, med lite simskola på lördagen följt av en hel del hemmafix. Maja spydde seda natten mellan lördag och söndag vilket gjorde söndagen ännu lugnare.

I måndags fick hela högen av barn stanna hemma och vi hade en lugn morgon, följt av en tur till lekplatsen. Regnet och solen har nu fått en hel del is att försvinna och lekplasens sand är återigen synlig. Molly satt i sandlådan en bra stund och grävde, medan Maja lekte resturang. Mirre hittade en katt som hon vallade runt mellan husen. Vi var ute i säkert 90 minuter och alla var för en gångs skull nöjda större delen av tiden. På eftermiddagen fixade vi lite inne och bara umgicks. Mysigt. På natten sedan var det Mirres tur att må dåligt.



Lekplatshäng!




Innemys!

Så tisdagens tänkta öppna förskola blev inställd och istället gick vi hem direkt eftter lämning av Molly på dagis. Vädret var dock fantastiskt så på eftermiddagen tog vi med mellis ut och hängde en stund på en lekplats efter att vi hämtat Molly på dagis. På kvällen var Sara på Majas blivande skola på öppet hus. Lokalerna var fina och fröknarna verkade trevliga. Dock blir det en väldigt stor grupp med omkring 45 barn. En klass på 45 stycken känns mycket. Givetvis arbetar de i grupper och totalt är det 4 lärare. Men ändå...

Medan Sara var borta inledde Johan projekt göra om klädkammare. Så klädkammaren är nu tömd på innehåll och fas ett påbörjad: allt skall målas vitt. Så igår umgicks Sara och Johan i klädkammaren med varsin pensel i handen. Egentligen mer givande än i TV soffan där vi brukar hamna...